Jag har blogga lite till och från de senaste åren, den senaste bloggen slutade jag skriva i våren 2011. Tänkte jag kunde göra ett nytt försök nu när jag fått lust till det igen.

Jag står just nu i ett vägskäl i mitt liv. Jag är 29 år, har inget fast jobb utan jobbar timmar på en skola. Jag ville börja studera förra hösten, kom inte in och hoppas nu på denna höst i stället. Jag bor i Göteborg sedan November 2013, flyttade ihop med min pojkvän som jag varit tillsammans med sedan Oktober 2012. Mitt förhållande är långt ifrån perfekt och vi har haft en paus en gång  och varit när på att bryta upp några gånger efter dess.

Jag antar att jag älskar honom, hur nu det känns. Han däremot älskar inte mig, utan han saknar något som han uttrycker det. Detta resulterar i att han aldrig är riktigt närvarande, ger mig i stort sätt aldrig komplimanger och verkar sådär allmänt ointressrad. Detta resluterar ifrån min sida i en ständig jakt på bekräftelse, som jag sällan får, som då blir till ilska eller uppgivenhet, känslan av att vara oälskad helt enkelt. Katt och råtta lek.

Ja ni förstår, jag vet själv att vi inte har det bra, men jag kan inte släppa taget. Jag är så rädd för att vara själv och må dåligt över det. Någonstans har jag insett att det måste hända något snart, antigen så får hans polett ramla ner och han inser att jag är the one, eller så måste jag bryta upp. 

Till det praktiska. Vi delar boende, vi arbetar på samma jobb men bara fram till sommaren, då jag har annat sommarjobb.

Jag har inga vänner i Göteborg, så jag känner mig väldigt ensam här. Ensamhet: inte bra för själen.

Så alltså, tuffa tider framför mig. Tänkte att det kanske kunde hjälpa att skriva av sig under resans gång.